Övertalning

Åtta år tidigare lät sig Anne Elliot övertalas att ge upp Frederick Wentworth, en sjöofficer som då var lovande men utfattig, på inrådan av sin kloka gudmor lady Russell. Nu återvänder Wentworth, förmögen och fri, in i den allt trängre värld som utgör hennes familj, och det når henne att han funnit henne så förändrad att han knappt skulle ha känt igen henne. Det som följer är en studie i det osagda: ett klängande litet barn som ordlöst lyfts från hennes hals, en plats som stillsamt ordnas åt henne i en förbipasserande vagn, en höstlig hasselnöt som hålls upp som en sinnebild för fasthet. Små gester bär hela känslans tyngd.

Kring Anne rör sig ett sällskap tecknat med torr precision. Där är den högdragna Elizabeth, som öser sin ynnest över sin ovärdiga följeslagerska fru Clay. Där är den självdramatiserande Mary och hennes fl022bekymrade Charles, och den hjärtlige amiral Croft, hyresgäst i det hus som familjen Elliot inte längre har råd med. Austen betraktar dem alla med en ironi som aldrig blir grym, och prosan behåller sitt lugn även när hennes hjältinna inte gör det.

Hon hade i sin ungdom tvingats till klokhet, konstaterar romanen, hon lärde sig romantiken när hon blev äldre. Den vet hur ett troget hjärta håller sina tankar för sig själv och väntar, och hur mycket som kan utspela sig mellan två människor som nästan ingenting säger.