Frankenstein

Han är Victor Frankenstein, en ung Genèvebo vars studier i naturfilosofi i Ingolstadt hårdnar till besatthet. Han upptäcker hemligheten med att ge liv åt död materia, och under månader av hemligt arbete bygger han en levande varelse av kvarlevor från gravkammare och dissektionssalar. En dyster novembernatt öppnar sig det matta gula ögat. Överväldigad av fasa inför det han skapat flyr Victor sin egen skapelse.

Och sedan talar även varelsen. Utstött, jagad, lärande sig språk och sorg genom att betrakta en fattig familj genom en springa i en stuguvägg, kommer han att förstå exakt vad han är och vad han förvägrats. Jag borde vara din Adam, säger han till sin skapare, men jag är snarare den fallne ängeln, som du driver bort från all glädje utan att jag begått någon ogärning. Hans krav på Victor är enkelt och fruktansvärt, och striden dem emellan kretsar kring kärlek, ensamhet och vad var och en är skyldig den andre.

Mary Shelley skrev en gotisk berättelse som vid varje vändning läses som en moralisk sådan, mot en fond av åskoväder över Genèvesjön, glaciärerna i Chamonix och polens ändlösa vithet. Under all fasa och sublim skönhet ligger en fråga som aldrig riktigt får något svar: vem av dessa två, skaparen eller den skapade, är egentligen monstret.