Skattkammarön

Pojken är Jim Hawkins, värdshusvärdens son, och när en burdus godsherre och en stadig läkare bestämmer sig för att segla efter skatten följer Jim med dem. Det är hans historia att berätta, framkallad ur minnet många år senare. Ombord på Hispaniola möter han skeppskocken, Långe John Silver, som hoppar vigt fram på sin krycka likt en fågel, med ett brett ansikte, blekt och leende. Alla fäster sig vid honom. Jim mest av alla.

Så, en stilla kväll när ön kommer i sikte, klättrar Jim ner i en äppeltunna för att ta sig ett mellanmål, blir dåsig och hör Silver slå sig ner alldeles intill för att prata. Innan ett dussin ord är sagda inser han att vartenda hederligt liv ombord nu vilar på honom ensam.

Stevenson skrev ett sjöäventyr som aldrig har slutat kännas som ett — tjäran och saltet vid en fullpackad kaj, en blind tiggare som knackar sig fram mot dörren, det utdragna hotet som döljer sig i lättsam värme. Det är en bok om en pojke som lär sig vad människor är, där ute där ingen kan skydda honom, och dörren den öppnar är den äldsta som finns: en karta, ett skepp och frågan om vem man kan lita på.