Jack och Jill

Ur den tystnaden bygger Louisa May Alcott en hel by. Jack läker sakta i sin mors bekväma rum; Jill ligger i sin mors fattiga lilla stuga, med sitt värsta sår i samvetet. Mellan de två hemmen riggar den påhittige Frank en telegraf av klädstreck så att lappar och godsaker och teckningar kan färdas fram och tillbaka, och de sängliggandes vänner samlas tätt omkring dem: den livfulla Molly Loo, den romantiska Merry, ljuvliga Ed Devlin. En lång ljusstrimma strömmar från det stora huset tvärs över den mörka gården ner mot den lilla stugan, det ena huset som vakar över det andra.

Kloka fru Minot uttrycker det bäst: smärta och sorg visar oss hur högt vi är älskade, hur mycket godhet det finns i världen och hur lätt vi kan göra andra lyckliga. Julen förvandlar ett vardagligt rum till en sagoträdgård av blåklockor och gran, medan kyrkklockor klingar utanför och en stillhet sänker sig över barnen. En hemmagjord snörtelefon förvandlar ett barnsligt gräl till en liten försoningsrit.

Det som rör sig genom dessa sidor är det långsamma, tålmodiga arbete som två stolta barn lägger ner på att lära sig vara modiga på ett sätt som kälkåkningen aldrig krävde av dem. Dörren står öppen mot en by där tillfrisknandet blir allas gemensamma angelägenhet, och där årstiderna som väntar rymmer mer växande än någon av dem anar.