Fantomen på Operan

I hjärtat av allt står Christine Daaé, en ung sångerska vars röst tycks ha fostrats av någon osynlig mästare, den Musikens ängel som hennes bortgångne far lovat henne, och som talar till henne genom väggarna i en låst loge. Två män närmar sig henne från var sin ände av berättelsen. Raoul, den blyge unge vicomte de Chagny, har älskat henne sedan barndomen. Och under scenen, i ett svartklätt rum där en kista väntar under en röd baldakin, bor Erik, ett maskerat geni vars hängivenhet ligger närmare besittning än kärlek.

Fasan kommer förklädd till spektakel. En divas aria brister i en kraxning; en ljuskrona slits loss och störtar ner bland den fullsatta parketten; en scharlakansröd gestalt sveper fram genom en maskeradbal. Men under det gotiska maskineriet finns något som svider djupare — ett lik som älskar och tillber och aldrig kommer att ge sig av, en röst som bara ber att få bli älskad för sin egen skull. Hot och medlidande byter oupphörligt plats.

Skräck och hjärtesorg, vaudeville och tragedi, ekar alla genom källarvalven under ett stort operahus. Dörren står öppen mot sjön under scenen, och sången som stiger upp därifrån är svårare att vända ryggen än den borde vara.