Tarzans återkomst

Från Paris salonger förflyttas berättelsen till Algeriets månbelysta öknar, med gethudstält som lyser mot den gula sanden, ett fantomparadis på ett fantomhav, och till sist till djungeln där Tarzan föddes. Edgar Rice Burroughs skildrar honom som två män på samma gång: den behärskade parisiske gentlemannen som låter en duellant skjuta mot honom utan att själv lyfta sin pistol, och den urtidsvarelse vars tunna fernissa av civilisation kan falla av som ett skört skal. Kring honom rör sig den hämndlystne konspiratören Rokoff, alltid i en ny förklädnad, och den trogne fransmannen D’Arnot, som bär på svåra nyheter. Och så finns Jane Porter, bunden vid ett äktenskap hon inte vill ha men ändå dragen till mannen hon tror är död.

Det är äventyr berättat med öppet hjärta – dueller och bakhåll, ett lejon dödat med kniv, en försvunnen stad av guld och en hjälte sliten mellan två liv som inte lätt låter sig förenas. Det finns ett ögonblick då berättaren dröjer vid Tarzans vilda kröning för att föreställa sig hans civiliserade vänner ställda inför denne förvandlade kung, och i den pausen stannar boken upp för att väga vad den friheten kostar. För en läsare som någonsin känt sig fången mellan den man är och den plats man hör hemma på står dörren här öppen.