Arsène Lupin, gentlemannatjuven

Maurice Leblancs gentlemannatjuv är en tjuv av gott sätt och rackartyg, en förklädnadens mästare som mitt i ett samtal återlämnar en detektivs stulna klocka som en förbindlig småsak. Hans svurne motståndare är Ganimard, den berömde franske detektiven som griper honom gång på gång, bara för att känna marken gunga under fötterna. Deras ordväxlingar utspelar sig som en duell av fråga och svar, där varje drag avslöjar nästa. Kodade meddelanden, kryptiska initialer och ett spelkort genomstunget av små runda hål lämnar gåtor åt polis och läsare på samma gång.

Baron Cahorn får ett brev som räknar upp varje skatt i hans slott och den exakta natt de ska föras bort. En luffare med en slö blick står inför rätta och gör anspråk på ett osannolikt namn. En middagsgäst erbjuder sig att lösa det gamla mysteriet med en grevinnas försvunna halsband. Varje berättelse vilar på ett trick man halvt anar men aldrig riktigt fångar, återberättat i efterhand med en röst som njuter av sin egen list, alltid steget före.

Nöjet ligger i vändningen: hur en scen man trodde sig förstå blir något helt annat först när Lupin har smitit undan. Arsène Lupin stannar i fängelset exakt så länge det behagar honom, säger han, och inte en minut längre. Dörren står öppen. Om han tänker plundra huset eller charma dess ägare är just själva frågan.